Att vara ”a menace to society” är inte så farligt som det låter…
Hehe, japp, nu har även jag slagit mig in i gruppen om vilken Brigham Young sa något i stil med att ”alla som inte gift sig vid 25 års ålder är en menace to society”. Men det känns precis som att vara 24, eller 21 för den delen! :) Men det är klart, jag är definitivt inte 18 längre och vet ni vad? Det känns helt okej! De senaste 5 åren har varit grymmt viktiga för mig personligen.
Mitt födelsedagsfirande var alldeles underbart! Vänner och familj, hjärtliga och vänliga hälsningar, gåvor i alla former och i alla slags uttryck. Jag hade en riktigt härlig födelsedag! Tack alla som var med att göra min dag till en dag att tänka tillbaka på med glädje och ett stort leende.
Under veckan som gått har mycket hänt. Jag har börjat på mitt nya jobb, 20•20 Mobile. Det är spännande och jag ser fram emot att lära mig mina arbetsuppgifter på allvar. Hittills har det bara varit en kort introduktion, och ett par timmar arbete.
Lika spännande som det har det varit att se hur Gud har väglett mig under veckan. Jag tycker det är fantastiskt att se hur Han hjälper och inspirerar. Det behöver inte tas upp här, men små instruktioner om vad jag bör göra för att nå mina mål, för att gå framåt, för att utveckla mig och bli den jag vill bli.
På kapellet hade vi även en mycket trevlig semmelfest i lördags. Kan man få nog av semlor eller? Nej, jag tror inte det! Mumms! Och snart är det våffeldagen! :)
Robin har dessutom åkt till Bryssel. Han kommer vara där i 2 veckor. Det är intressant att jag nu saknar honom. Det känns som en lång period när nu tänker på det. Ibland inser man inte saker och ting förrens man ”förlorat” dem. Jag uppskattar verkligen robin här hemma. Det är tryggt att ha honom här. Men nu börjar jag bli lite för blödig kanske… ja, dags att sova.
Det här inlägget blev lite av ett dagboksinlägg känner jag. Ni som läsare får helt enkelt finna er i det! Godnatt gott folk!
En glimt av julens anda…
Jag såg en glimt av julens anda idag när jag väntade på bussen. Jag hade precis misslyckats i att handla julklapp till mamma å pappa. På den överbefolkade bussplatsen satt en gammal, skakande och huttrande man och väntade utan vantar och mössa. En yngre kvinna gick fram och frågade om hon fick lov att gå å köpa en kopp kaffe till mannen. Han tackade artigt nej och fortsatte frysa tills bussen kom strax därefter. ”Wow!” tänkte jag. När gjorde jag något sådanat senast? Det var nog på mission för 3 år sedan då jag gav mina vantar till en man som behövde dem mer än mig. Jag blev mäkta imponerad av kvinnans initiativ. Det är ju det här julen handlar om. Att ge kärlek till varandra, att hjälpa där vi kan. Att ge av oss och det vi fått för att vara till glädje för varandra.
Jag tror att de som fått mycket ska bland annat använda det till andras välsignelse. Det är en princip av kärlek. Och kärlek är precis vad julens anda handlar om.
en tanke om glädje
Vill du bli och vara glad? Det finns ett sätt att få känna glädje som är så enkelt och givande. Det handlar inte om att tänka sig bort till sin favoritparadisö, inte om att köpa den senaste 27″ iMacen från Apple och inte om att gå på massage, utan detta är något helt annat.
Vill du känna glädje så hjälp någon annan.
Flytta fokus från dig själv och sätt det hos någon annan i behov av hjälp. Det kan vara vad som helst. Bära flyttkartonger, byta bildäck, hjälpa någon med julklappasköp. Livet i kollektivet är även det fyllt av goda saker vi kan göra för att hjälpa varandra. Det centrala i allt vad vi gör för andra är just det – att vi gör det för någon annan än oss själva. Då kommer den goda glada känslan. Då får vi känna glädje. Jag tror att då får vi känna en del av vad Gud känner för vad som just skett.
Så vill du vara glad, sluta tänka på dig själv och gör gott mot andra.
