om livet i uppsala

uppsala events

Random Encounter: Nelson!

Nej, inte Mandela och inte heller Russel M. som jag träffade förra helgen.

Påväg hem från kyrkan idag, som för övrigt var härlig med lektioner och tal om varför Kristus återupprättat sin kyrka i dessa sista dagar, cyklade jag förbi en man med hund, och inte vilken hund som helst! Jag är rätt säker på att du kan gissa vilken ras det var… Just precis! En RHODESIAN RIDGEBACK! :D Självklart hoppade jag av cykeln (eftersom jag inte har några tillräckligt fungerande bromsar) och började prata med mannen som höll i kopplet. Efter en liten stund blev det uppenbart att han letade efter hundvakt för Nelson, den härliga vovve som glatt viftar sin svans och samtidigt luktar med sin nos lite varstans på mig.

Vi byter nummer med varandra och jag cyklar glatt vidare, i spänd förväntan att få vara hundvakt [och lekkamrat!!] för/med Nelson!


Kudos till tjejerna i kundservice hos NetonNet Västerås!

I onsdags förra veckan införskaffade jag mig ett Philips Home Cinema 5.1 ljudsystem genom att vinna i en julrimstävling (jag hade avvaktat med att välja min vinst tills nu). Jag älskade ljudet och har njutit nästan konstant av härlig musik i full surround och grymmt mycket bättre basförstärkare än vad jag är van vid. MEN! efter en dag då jag såg på The Negotiator tillsammans med Leif upptäckte vi att det skorrade i den högra bakre högtalaren. ”Åh nej!” tänkte jag och började måla upp ett skräckscenario där NetonNet skulle vägra låta mig byta systemet till ett nytt.

Jag ringde support och fick klartecken om att åka in och byta system, och idag fredag körde jag ner till Västerås för att genomföra bytet. 15 km utanför Västerås kommer jag på att jag glömt kvittot hemma! AAaaaarrghhhh!! 300kr bensin i waste!” Fattig student som jag är var det det första som nästintill krossade min skalle. Jag bestämde mig för att åka in å prata med dem för att se om de snälla, söta, rara kunde hjälpa mig trots mitt ödestigna misstag. Och det kunde dom! Yaaaaay! Jag blev så sjukt glad när flickorna vid kundtjänstdisken log och sa att det fixar sig. Så TUSEN tack tjejjer! Ni räddade min dag for sure!

Ni kommer förmodligen inte läsa detta, så jag får nå fram till er på annat sätt. Kanske ett bak-o-gram med en kladdkaka nästa gång jag åker igenom Västerås? :) Vi får se!

Så nu i skrivandets stund har jag återigen plockat upp och kopplat in allt och sitter och njuter av sweet sweet music! Inget problem än så länge, och jag hoppas det förblir skorrfritt!


en promenad och en halvtimmes kyss!

Nej, jag har inte spontankysst någon! Men mumms va härligt det är att känna solens varma kyss!

Efter en vinter som ganska bokstavligt inte gick av för hackor (exklusive hackredskap såsom hammare och spade <– fråga robin om hammare, is och en fastkörd Volvo 740) var det minst sagt dags för en värmande kyss! När jag idag tog en kort promenad för att lämna mina finbyxor på kemtvätt och ett brev på Posten fick jag njuta av detta vårkänsloframkallande fenomen! :) Så vill du njuta av den annalkande våren? Gå å lämna in nått till din lokala kemtvättare och lämna ett brev på Posten! Lämna dessutom bilen hemma och på med mössan, för öronen verkar inte kyssas så mycket :]

Här har ni en bild att bli inspirerade av, så gå ut å NJUT!


Den hittills absolut roligaste bok jag påbörjat läsa…

… är utan tvekan Terry Pratchetts ”Guards! Guards!”!

Efter att ha läst första sidan hade jag nog skrattat 3 gånger redan! Jag har visserligen väldigt lätt att ta till skrattet, men oj! Han är så bra på att skriva humoristiska berättelser, fulla av galna upptåg och ännu ”galnare” beskrivningar av platser, personer, händelser och företeelser!

Igårkväll satt jag och läste vidare i den härliga kombinationen av engelsk humor och lingvistik, något som Pratchett verkligen karaktäriserar för mig. Trots att klockan var efter midnatt satt jag och spontanskrattade rakt ut och fick påminna mig själv att skratta tystare för att inte råka väcka någon.

Här kommer ett litet utdrag till smakprov som jag hoppas att inget bokförlag kommer stämma mig för:

…it was early morning in Anhk-Morpork, oldest and greatest and grubbiest of cities. A think drizzle dripped from the grey sky and punctuated the river mist that coiled among the streets. Rats of various species went about their nocturnal occasions. Under the night’s damp cloak assassins assassinated, thieves thieved and hussies hustled. And so on.

Hahahah! Så fantastiskt härligt och random beskrivet! Detta är en del av inledningen till boken och är bara helt fantastisk enligt mig! Sedan fortsätter boken i samma anda av randomness och totalt galna påtåg, konversationer och situationer. Helt enkelt sjukt skrattretande!

Terry Pratchett har ägnat 25 år av sitt liv för att skriva böckerna i Discworld-serien. En serie med 36 böcker som kan åtnjutas i vilken ordning som helst. Hans böcker har sålt mer än 60 miljoner exemplar och de har översatts till 37 språk. Det är ganska imponerande! Tänk vilket arv han lämnar efter sig… och då menar jag inte pengarna, men det kommer även det vara ett ofantligt stort arv det oxå!

Så låt mig slå ett slag för Pratchett! Köp en bok och njut av den – från början till slut! Och tack igen Leif för denna grymma födelsedagspresent!


starcraft, Starcraft, HDstarcraft!

Okej, som ni alla borde veta vid det här laget, så är vi här i kollektivet lite nördiga ibland. :)

Vi njuter stundtals av att få ut (och även generera för den delen) lite aggressioner i form av att spela Starcraft med/mot varandra! För det mesta vinner Leif the Lost Undead, annars plockar Robelicious hem vinsten genom att läsa våra strategier i förväg via nån slags brain wave frekvens som ingen annan verkar ha. Rickard skulle såklart kunna vinna genom att sitta å trycka i ett hörn av kartan och låta oss andra döda varandra först och sedan bestämma sig för att köra sin ”Carrier has arrived”-strategi och vinna på så sätt… det är förstås om inte jag skördar vinsten genom en tidig push eller ren macroproduktion av siege tanks och goliaths, uppbackat av firebats+medics (Booh-yaaah!).

Well, it just so happends to be that Blizzard som skapat Starcraft har nu släppt closed beta för Starcraft2! Värsta grejjen för oss nördar eftersom det är uppföljaren till detta ovan nämnda sociala dödarspel. Och en ”vän” till mig som kallar sig HDstarcraft har en tävling där han ger ut en gratis nyckel till nån random person. Tävlingen består i att via sin blogg eller någon forum på internet sprida hans youtube-kanal. Så jag kommer att delta i tävlingen genom detta blogginlägg.

Här är adressen till hans kanal på youtube.com:
http://www.youtube.com/user/HDstarcraft

Hans VOIP (där han spelar in ljud över gamla replays från andra matcher där han kommenterar matchen i sig och lyfter fram bra och mindre bra saker som gör att ena spelaren vinner och andra förlorar) är dessutom bra och jag sitter ganska ofta och skrattar för nån qwerky sak han sagt som egentligen inte alls har något med starcraft att göra men som lyfter kommenterandet, som annars lätt blir tråkigt, enformigt och inte minst monotont.

So check it out om ni har lust! Det hjälper visserligen inte mig att vinna nyckeln, men vem vet? Ni kanske fastnar för spänningen?! :D

Ta hand om er ni få utvalda läsare av min blogg! :)


En glimt av julens anda…

Jag såg en glimt av julens anda idag när jag väntade på bussen. Jag hade precis misslyckats i att handla julklapp till mamma å pappa. På den överbefolkade bussplatsen satt en gammal, skakande och huttrande man och väntade utan vantar och mössa. En yngre kvinna gick fram och frågade om hon fick lov att gå å köpa en kopp kaffe till mannen. Han tackade artigt nej och fortsatte frysa tills bussen kom strax därefter. ”Wow!” tänkte jag. När gjorde jag något sådanat senast? Det var nog på mission för 3 år sedan då jag gav mina vantar till en man som behövde dem mer än mig. Jag blev mäkta imponerad av kvinnans initiativ. Det är ju det här julen handlar om. Att ge kärlek till varandra, att hjälpa där vi kan. Att ge av oss och det vi fått för att vara till glädje för varandra.

Jag tror att de som fått mycket ska bland annat använda det till andras välsignelse. Det är en princip av kärlek. Och kärlek är precis vad julens anda handlar om.


Som ett brev på posten…

Inatt kom den alltså, snön, som ett brev på posten. Under en kort sågott som obemärkt tid förvandlas en grå, blöt, lerig och halvdaskig höst till ett spännande, vitt, pudrigt och näst intill magiskt vinterlandskap. Barn leker med pulkor i allt som kan kallas backe och kulle, föräldrar driver igenom snön med barn i händerna påväg till lekis och förskolor, isak påväg till en av tandläkaren inställd tandläkartid.

Tankarna går direkt till mina vintrar som barn. Overaller, snöbollar, enorma plogberg med snö som man bygger snöslott i. Långa, virande pulkabackar att njuta av med bröder, systrar, kusiner och vänner. En idyll jag vill att mina barn en gång ska uppleva. Jag tror inte jag kunde haft en bättre barndomstid. Tiden går så fort nu. Helt plötsligt är det vinter och jul. Snön är här, som ett brev på posten.


Örebro toppar listan och jag har nog världens bästa tandläkare

Jag trodde Örebro bara var en liten håla med en handfull medlemmar… men ski fick jag. På listan för anmälda att närvara vid FOKUS2010 är det lilla ”Eöörääbeerooe” som regerar! Efter Handens överbefolkade församling är som sagt lilla öret som har flest registrerade från en ensam församling. Här kommer en liten sammanställd lista:

Örebro -> 14
Jönköping -> 13
Västra Frölunda -> 11
Utby -> 11
Lund -> 11
Kungsbacka -> 10
Uppsala -> 5 ://

Det är alltså ett faktum. Örebro är en liten pluttstad längre. Helt plötsligt tar dom täten och visar var skåpet ska stå. Det vore förresten kul att se hur många % av församlingarnas maximalt möjliga deltagare som faktiskt åker.

Över till ett helt annat ämne nämligen min tandläkare! Han är så sjukt bra! Vad som är så imponerande för mig är att han förmodligen bara är 3 år äldre än vad jag är, men ändå så duktig. Han har 100% koll och kan förklara allt han gör för mig. I like! Dessutom är det nog den enda tandläkaren som jag faktiskt connectat med ever. Han är ball, han skrattar åt mina skämt, hehe, å hans egna är inte så tokiga dom heller.

Ja, om ni vill ha en grymt bra (han är förresten också mycket duktig i sitt arbete) tandläkare kom till Uppsala och bosätt er nära mig!


Alltså… vissa människor är ju bara för coola!

Påväg väg hem från hemköp i bitande kyla som känns som -10°C ser jag 3 män stå hukade över något gulaktigt sken. När jag kommer närmare ser jag att det är en kolgrill! Ni vet, en sån man inte klarar sig utan under sommarmånaderna. På grillen ligger 3 shishkebabspätt med kycklig. Haha :D Männen, som är i 50 årsålden skrattar å pratar med varandra samtidigt som de gnider handflatorna mot varandra i den goda värmen. Alltså… vissa människor är ju bara för coola! Idéen är ju genialisk! Vad är det som säger att man inte kan grilla sitt favoritkött en iskall torsdagskväll i början av december? Just det, ingenting!

Det krävs äkta nysvensk kreativ mentalitet för att bryta de ”sociala normerna” vi urinvånarsvenskar snöat in oss på. Well done ”Achmed, Mustafa och Hamat”. :) Ni har min respekt.


åååh va braaa!

Hur beskriver man något som är så spektakulärt och alldeles underbart som Uppsalas Nya Tidnings fyrverkerifest jag just tagit del av?! Mitt futtiga försök att beskriva hur bra det var måste gå in i historien som det sämst beskrivna fyrverkeri i jämförelse med hur magnifikt och praktigt det egentligen var. Wow… wow wOW WOW!

3 sånger spelades upp under föreställningen. Den sista var av Gari Halliwells cover på  ”it’s raining men” och det var huuur bra som helst! :D

ja, tack UNT för showen. Världsklass!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.