VET HUT FRANK!
Klockan är 14:28 och mycket har hänt, samtidigt har extremt lite hänt. Frank som skulle sälja kameran kom aldrig. Han svarade aldrig heller i sin telefon. Jo, förresten, den 34e gången jag ringde svarade någon å spelade upp något som bara hördes som extremt högt tv-brus. De 20 gångerna jag ringt efter det har han däremot inte svarat, så jag har inte talat med honom om vad som hänt. Jag jagade runt hela staden för att hitta den adress han uppgav, vilket visade sig vara ett dagis, ”I Ur&Skur”. Jag pratade med lokalbefolkningen (låter som om det vore hottentottar, jag vet…) i husen intill men ingen kände till någon Frank H.
Han ditchade mig. Trots att det var igår vi talades vid, kl. 18 ungefär, höll han ändå inte vad han lovade. Nämligen att vi skulle träffas på stationen i Vingåker idag vid 11.50 för att jag då skulle köpa kameran. Jag har kokat av vrede de senaste 2 timmarna. Det är dock borta nu för han ska inte få förstöra mer av min dag än vad han nu gjort. Nu är jag bara så fruktansvärt besviken. Lite personlig krishantering här från min sida. Dessutom har Gud påminnt mig om att vi måste förlåta varandra om vi själva vill erhålla förlåtelse av Honom. Och jag erhåller och behåller hellre mina egna synders förlåtelse, än att ge uttryck för min vrede för Frank.
Som vanligt är hoppet det sista som överger en… men mitt hopp om något kan inte direkt förändra andra människors agerande.
Jag har funderat på hur jag kom till detta. Det finns egentligen bara en sak av allt som inträffat iochmed denna erfarenhet som jag skulle kunna se som en varningsflagga. Flera personer hade ringt. Han frågade mig när jag kunde komma tidigast. Någon kunde komma till helgen sa han. Utan vidare accepterade han att sälja till just mig när jag sa att jag kunde ta tåget idag… Vad jag menar är att om han var seriös, borde han ha någon form av kösystem. Jag hade sålt till den som kontaktade mig först, annars hade det varit oschyst mot den personen.
Jaja… jag har iallafall fått ut något av denna resa. Jag hittade en man som höll på att flytta och stannade å hjälpte honom, jag fick se sverige täckt av frost och jag fick se det lilla intetsägande samhället Vingåker. Det var inte direkt imponerande. Ett bibliotek, ett hotel, ett bageri, en posten, en byggarbetsplats, 2 banker, 4 kebabjoints och ett gammalt stall där nån sålde hemmagjorda juldekorationer. I feel bedragen.
Fast Gud kanske inte vill att jag ska ha nån kamera. Jag menar, jag kanske ramlar å bryter varje ben i kroppen å behöver minna surt sparade slantar för att betala sjukhusräkningen. Vem vet? Inte jag, that’s for sure.
But until the time I do know -the search for the perfect camera is… to be continued.
Trött å besviken isak på tåget hem
iska goes vingåker
WOOOOOOOOoh!
Detta är en dag av goda nyheter och händelser för min del, som om PARAMORE inte var nog!
Idag, som alla andra dagar, tittade jag på blocket.se för att se om man kan hitta nån superdeal på en Nikon D90, OCH DET GJORDE JAG!
Imorgon bitti bär det av till Vingåker. Jag hade inte den blekaste aningen om var det låg för 15 minuter sedan. Väl där ska jag träffa min kontakt och handla denna kamera för en spottstyver! Mindre än halva priset av vad den skulle kosta ny, och kameran är bara 4 månader gammal, med garanti å hela kittet (18-105 glugg, väska å 4GB Kingston minneskort). MMmmhmm! Goodness! Det känns gott! Mer info kommer såfort jag kommit hem från the remote kingdom of vingåker and the current residence of my future Nikon D90. <3 weiii!
Vingåker here I come!
