Frühling in Berlin!
Ich liebe Berlin!
Yes it’s true! Det är sant! Es ist wahr! Efter en kort men mycket händelserik helg i Berlin kan jag nu med all rätt säga: Ich bin ein Berliner! Eller var det så man inte skulle säga? Iaf! Jag har tillsammans med mina bröder Gabriel och Marcus varit i Deutschland! Temperaturskillnanden var brutal, om än underbar! Vi lämnade kalla -12°C Sverige för att stiga av i +4°C Tyskland! Åh vilken fröjd att se att våren är här! Iallafall där! Å då borde den vara här snart! När vi flög hem från +4°C Tyskland landande vi i -27°C Skavsta, Sverige. Död åt snön är allt jag har att säga om det.
Anyways, vi hade sjukt roligt in unsere liebte Berlin! Som du märker passade vi på att lära oss newb-tyska. Som Marcus uttryckte det är den ”ganz keff manchmal”. Men det är helt okej :D Ich liebe es!
Förrutom keff newb-tyska, njöt vi av massor balla grejjer under många timmars missad sömn, Jag råkade utvecklada något slags vattningt ögontillstånd pga av brist av sömn. Men det löste sig när nattens skönhetssömn efter ca 30 timmar sömnlöshet äntligen inbefann sig.
Vi träffade nästan Bushido, ”ze german ghetto rapper”. Vi såg flertalet legendariska affischer, med näsor och hår som inte heter duga! Vi iaktog en helt fantastisk shemale, klädd i svarta stövlar, tighta vita byxor, en härligt skrikande gul halsduk och rött hår. Jag ska se till att bilden kommer upp nån gång i framtiden. :]
Berlins unga vuxna var så sjukt härliga! En söndagskväll med dem så är man hooked på Tyskland! När ska vi tillbaka dit liksom?
Stavskonferensen med Pres. Uchtdorf var riktigt härlig den med! Där träffade jag även kära vänner från min tid som missionär i England! Underbart att se deras glädjande ansikten igen!
Helt spontant gjorde vi en fullständig psyko-socialanalys av Tyskland som land och dess invånare. Sammanfattningen låter som denna: ”Ett livsnjutande, totalt effektivt industrifolk, utan helt och hållet behov av turism och därmed saknar intresse och förmåga för engelska språkfärdigheter på ens absolut lägsta nivå, med manlig kärlek für Das Auto och kvinnlig kärlek för bagerier.”
Vi åt en 1.0 meter i diameter stor pizza! God tills den blev kall, men vilken svensk kan motstå ett sådant underverk?! Vi åt feta kebaber som smakade bättre än din mammas godaste mat och Gummibären tillräckligt för ett årsintag av socker.
Vad finns det inte att älska i Berlin? Ja, det är inte mycket. Skulle väl vara att dom tar betalt för vatten på snabbmatsresturanger.
Allt detta och mycket, MYCKET mer som jag inte skriver nu gjorde dessa 3 dagar till underbara minnen värda att minnas för resten av livet! Ja, Ich liebe Berlin!
VET HUT FRANK!
Klockan är 14:28 och mycket har hänt, samtidigt har extremt lite hänt. Frank som skulle sälja kameran kom aldrig. Han svarade aldrig heller i sin telefon. Jo, förresten, den 34e gången jag ringde svarade någon å spelade upp något som bara hördes som extremt högt tv-brus. De 20 gångerna jag ringt efter det har han däremot inte svarat, så jag har inte talat med honom om vad som hänt. Jag jagade runt hela staden för att hitta den adress han uppgav, vilket visade sig vara ett dagis, ”I Ur&Skur”. Jag pratade med lokalbefolkningen (låter som om det vore hottentottar, jag vet…) i husen intill men ingen kände till någon Frank H.
Han ditchade mig. Trots att det var igår vi talades vid, kl. 18 ungefär, höll han ändå inte vad han lovade. Nämligen att vi skulle träffas på stationen i Vingåker idag vid 11.50 för att jag då skulle köpa kameran. Jag har kokat av vrede de senaste 2 timmarna. Det är dock borta nu för han ska inte få förstöra mer av min dag än vad han nu gjort. Nu är jag bara så fruktansvärt besviken. Lite personlig krishantering här från min sida. Dessutom har Gud påminnt mig om att vi måste förlåta varandra om vi själva vill erhålla förlåtelse av Honom. Och jag erhåller och behåller hellre mina egna synders förlåtelse, än att ge uttryck för min vrede för Frank.
Som vanligt är hoppet det sista som överger en… men mitt hopp om något kan inte direkt förändra andra människors agerande.
Jag har funderat på hur jag kom till detta. Det finns egentligen bara en sak av allt som inträffat iochmed denna erfarenhet som jag skulle kunna se som en varningsflagga. Flera personer hade ringt. Han frågade mig när jag kunde komma tidigast. Någon kunde komma till helgen sa han. Utan vidare accepterade han att sälja till just mig när jag sa att jag kunde ta tåget idag… Vad jag menar är att om han var seriös, borde han ha någon form av kösystem. Jag hade sålt till den som kontaktade mig först, annars hade det varit oschyst mot den personen.
Jaja… jag har iallafall fått ut något av denna resa. Jag hittade en man som höll på att flytta och stannade å hjälpte honom, jag fick se sverige täckt av frost och jag fick se det lilla intetsägande samhället Vingåker. Det var inte direkt imponerande. Ett bibliotek, ett hotel, ett bageri, en posten, en byggarbetsplats, 2 banker, 4 kebabjoints och ett gammalt stall där nån sålde hemmagjorda juldekorationer. I feel bedragen.
Fast Gud kanske inte vill att jag ska ha nån kamera. Jag menar, jag kanske ramlar å bryter varje ben i kroppen å behöver minna surt sparade slantar för att betala sjukhusräkningen. Vem vet? Inte jag, that’s for sure.
But until the time I do know -the search for the perfect camera is… to be continued.
iska goes vingåker
WOOOOOOOOoh!
Detta är en dag av goda nyheter och händelser för min del, som om PARAMORE inte var nog!
Idag, som alla andra dagar, tittade jag på blocket.se för att se om man kan hitta nån superdeal på en Nikon D90, OCH DET GJORDE JAG!
Imorgon bitti bär det av till Vingåker. Jag hade inte den blekaste aningen om var det låg för 15 minuter sedan. Väl där ska jag träffa min kontakt och handla denna kamera för en spottstyver! Mindre än halva priset av vad den skulle kosta ny, och kameran är bara 4 månader gammal, med garanti å hela kittet (18-105 glugg, väska å 4GB Kingston minneskort). MMmmhmm! Goodness! Det känns gott! Mer info kommer såfort jag kommit hem från the remote kingdom of vingåker and the current residence of my future Nikon D90. <3 weiii!





