Att vara ”a menace to society” är inte så farligt som det låter…
Hehe, japp, nu har även jag slagit mig in i gruppen om vilken Brigham Young sa något i stil med att ”alla som inte gift sig vid 25 års ålder är en menace to society”. Men det känns precis som att vara 24, eller 21 för den delen! :) Men det är klart, jag är definitivt inte 18 längre och vet ni vad? Det känns helt okej! De senaste 5 åren har varit grymmt viktiga för mig personligen.
Mitt födelsedagsfirande var alldeles underbart! Vänner och familj, hjärtliga och vänliga hälsningar, gåvor i alla former och i alla slags uttryck. Jag hade en riktigt härlig födelsedag! Tack alla som var med att göra min dag till en dag att tänka tillbaka på med glädje och ett stort leende.
Under veckan som gått har mycket hänt. Jag har börjat på mitt nya jobb, 20•20 Mobile. Det är spännande och jag ser fram emot att lära mig mina arbetsuppgifter på allvar. Hittills har det bara varit en kort introduktion, och ett par timmar arbete.
Lika spännande som det har det varit att se hur Gud har väglett mig under veckan. Jag tycker det är fantastiskt att se hur Han hjälper och inspirerar. Det behöver inte tas upp här, men små instruktioner om vad jag bör göra för att nå mina mål, för att gå framåt, för att utveckla mig och bli den jag vill bli.
På kapellet hade vi även en mycket trevlig semmelfest i lördags. Kan man få nog av semlor eller? Nej, jag tror inte det! Mumms! Och snart är det våffeldagen! :)
Robin har dessutom åkt till Bryssel. Han kommer vara där i 2 veckor. Det är intressant att jag nu saknar honom. Det känns som en lång period när nu tänker på det. Ibland inser man inte saker och ting förrens man ”förlorat” dem. Jag uppskattar verkligen robin här hemma. Det är tryggt att ha honom här. Men nu börjar jag bli lite för blödig kanske… ja, dags att sova.
Det här inlägget blev lite av ett dagboksinlägg känner jag. Ni som läsare får helt enkelt finna er i det! Godnatt gott folk!
Frühling in Berlin!
Ich liebe Berlin!
Yes it’s true! Det är sant! Es ist wahr! Efter en kort men mycket händelserik helg i Berlin kan jag nu med all rätt säga: Ich bin ein Berliner! Eller var det så man inte skulle säga? Iaf! Jag har tillsammans med mina bröder Gabriel och Marcus varit i Deutschland! Temperaturskillnanden var brutal, om än underbar! Vi lämnade kalla -12°C Sverige för att stiga av i +4°C Tyskland! Åh vilken fröjd att se att våren är här! Iallafall där! Å då borde den vara här snart! När vi flög hem från +4°C Tyskland landande vi i -27°C Skavsta, Sverige. Död åt snön är allt jag har att säga om det.
Anyways, vi hade sjukt roligt in unsere liebte Berlin! Som du märker passade vi på att lära oss newb-tyska. Som Marcus uttryckte det är den ”ganz keff manchmal”. Men det är helt okej :D Ich liebe es!
Förrutom keff newb-tyska, njöt vi av massor balla grejjer under många timmars missad sömn, Jag råkade utvecklada något slags vattningt ögontillstånd pga av brist av sömn. Men det löste sig när nattens skönhetssömn efter ca 30 timmar sömnlöshet äntligen inbefann sig.
Vi träffade nästan Bushido, ”ze german ghetto rapper”. Vi såg flertalet legendariska affischer, med näsor och hår som inte heter duga! Vi iaktog en helt fantastisk shemale, klädd i svarta stövlar, tighta vita byxor, en härligt skrikande gul halsduk och rött hår. Jag ska se till att bilden kommer upp nån gång i framtiden. :]
Berlins unga vuxna var så sjukt härliga! En söndagskväll med dem så är man hooked på Tyskland! När ska vi tillbaka dit liksom?
Stavskonferensen med Pres. Uchtdorf var riktigt härlig den med! Där träffade jag även kära vänner från min tid som missionär i England! Underbart att se deras glädjande ansikten igen!
Helt spontant gjorde vi en fullständig psyko-socialanalys av Tyskland som land och dess invånare. Sammanfattningen låter som denna: ”Ett livsnjutande, totalt effektivt industrifolk, utan helt och hållet behov av turism och därmed saknar intresse och förmåga för engelska språkfärdigheter på ens absolut lägsta nivå, med manlig kärlek für Das Auto och kvinnlig kärlek för bagerier.”
Vi åt en 1.0 meter i diameter stor pizza! God tills den blev kall, men vilken svensk kan motstå ett sådant underverk?! Vi åt feta kebaber som smakade bättre än din mammas godaste mat och Gummibären tillräckligt för ett årsintag av socker.
Vad finns det inte att älska i Berlin? Ja, det är inte mycket. Skulle väl vara att dom tar betalt för vatten på snabbmatsresturanger.
Allt detta och mycket, MYCKET mer som jag inte skriver nu gjorde dessa 3 dagar till underbara minnen värda att minnas för resten av livet! Ja, Ich liebe Berlin!
